Naturen som styrka: En personlig resa i kampen mot cancer

Vår driftiga ekonomichef Carina har haft cancer nära inpå livet. Hennes mamma dog i tjocktarmscancer när Carina var 23 år gammal. 12 år senare drabbades hon själv av bröstcancer. I den närmsta kretsen har flera vänner och bekanta fått cancerdiagnoser, med olika utfall. Bästa vännen Karin gick tyvärr bort i sjukdomen. Trots dessa prövningar har Carina aldrig låtit cancerns tunga moln hålla henne tillbaka.

- När jag fick cancer opererades jag, och som en konsekvens av det blev jag väldigt svag i min högra arm. Jag kunde inte längre göra något så enkelt som att öppna en dörr. Sjukgymnasten frågade vad jag brukade syssla med på fritiden. ’Ridning’ svarade jag, det hade jag hållit på med i 10 års tid. ’Det får du nog sluta med tyvärr’, sa sjukgymnasten till mig. ’Jävla kärring’, tänkte jag då. ’Det ska vi minsann bli två om.’

- Så jag började gå långa promenader i skogen, och medan jag gick gjorde jag armövningar. Jag rörde mina armar fram och tillbaka, i sidled, roterande rörelser, allt medan jag förbannade sjukgymnasten. Hennes negativitet blev något positivt för mig, för det triggade mig att få tillbaka kraften. Idag har jag full rörlighet i mina armar.

Carina har alltid varit väldigt aktiv och rörlig, sprungit och motionerat mycket ute i naturen. När hon växte upp var hon med sin mamma ute och plockade bär och svamp. Skogen har varit en naturlig del av hennes uppväxt, så det var lika naturligt att vända sig till den under hennes cancerresa. Promenaderna var en rehabilitering för både kropp och sinne. För att få sällskap på sina skogspromenader skaffade hon en Bordercollie som blev både en trogen vän och en elitlydnadshund.

- Vi tävlade en del. Folk varnade mig att inte köpa en såpass aktiv hund som Bordercollie. ’Varför köpa en racerbil när du klarar dig med folkvagn?’ sa de. Men jag ville ju inte ha en folkvagn, jag ville ju ha en racerbil.

Cancern fick Carina att ändra synsätt på livet. För henne blev det viktigt att hinna med allt hon ville göra. Hon hade sedan barnsben hyst en dröm om att bo på landet. 2005 uppenbarade sig möjligheten att köpa en gård utanför Värnamo. Resten av familjen var inte lika begeistrad, men Carina stod fast vid sitt beslut att fullfölja sin livsdröm. Idag bor en av Carinas söner med familj i boningshuset, medan Carina och hennes man flyttat in i det mindre huset på gården. Den andra sonen köpte en liten gård intilliggande och bor där med sin familj. Förutom dottern som bor i Göteborg med sin familj, och gärna och ofta kommer hem på besök, är familjen samlad.

- Egentligen drömde jag om ett hus på landet, men det blev en gård, och det har jag aldrig ångrat. Gården har blivit en familjelycka. Mitt beslut om att köpa gården har format hela familjen. Den tog hem mina två söner och deras familjer. Att få umgås med familjen betyder väldigt mycket för mig. Vi har väldigt nära till en sjö där det finns en liten badplats med grillplats. Där samlas vi året runt. Vi njuter av att vara ute och av att vara tillsammans.

- Med gården kom också ett naturligt åtagande som låter mig vara ute i skog och mark regelbundet. Det behöver röjas sly, skogsvägarna ska hållas efter eller så kan det vara barkborrangrepp. Min syster bor bara någon kilometer bort på en liten gård som hon och hennes man köpte något år före oss. Vi var ivriga att lära oss mer om naturen så vi tog jägarexamen tillsammans. Instruktören gav oss inblick i all typ av jakt, boken fick vi läsa själva. För något år sedan studerade jag ’Hållbart skogsbruk’ på Linnéuniversitetet i Växjö tillsammans med mina söner. Nyfikenheten ger nya perspektiv.

- Naturen har betytt väldigt mycket för mig genom livet. När vi är i skogen är min man och jag alltid samspelta. Det finns bara lycka när man är utomhus och känner vinden smeka ansiktet. Naturen bjuder på så mycket skönhet och lugn.